Svar till Brill. Vi är inte längre på något vis släkt. Du är mer eller mindre lämnad i kylan på grund av din förra komentar.

Så var det spåningen då. Det flimrade förbi något men jag var för upptagen av att skriva svar på din dumma fråga för att uppfatta var det var. I alla fall handlade det om arbete. Om gud vill och böxa håller kommer det tillbaka och då kan jag skriva svar då. Nöjd????

Min syster har en frågelåda så nu vill även jag ha en. Här är alla nära och kära och annat pack välkommna att ställa frågor. Då jag även spår en del kan ett och annat svar fås via tarokorten om ngn är sugen på det. Hoppas frågor och annat haglar in.

Till min stora lycka har hela fyra personer röstat i min omröstning.

En person tycker att det är mkt synd om mig ja mer synd om mig än alla som drabats av hiv och aids. Undrar hur korkad den människan är. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag bor i Sverige och är gift med Per. Jag har fått en gratis operation av ett trevligt gäng. Undrar hur vissa tänker??? En person tycker samma sak men att då det gäller kvinnor som blir misshandlade av sina män skulle detta vara en baggatell. Vill väldigt gärna att du ger dig till känna så jag kan slå dig gul och blå. Sen får vi se hur synd du tycker om mig, idiot. Två personer har uttryckligen förstått att jag helt saknar vänner och är en komplett idiot. Tack ni två kära läsare. Äntligen någon som vågar stå upp på barikaderna.

Undrar fortfarande vem som läser min blogg??? Ingen har gett sig till känna än.

Nu har jag börjat fundera vem som läser in blogg. det är en hög enligt statestiken. Släkten vet jag om, men resten. Via dottern vet jag att Krippe, Connys pojk läser den. Tack Krippe och jag skulle ha skrivit... men jag och din far var nog lika dåliga bägge två på att hålla kontakten. Ni finns båda i mina tankar. Sen har Therese berättat att hon är en trogen läsare och det känns roligt... Det är ju bara det att nu lär jag höja standarden på det jag skriver.....

Undrar om pytonormen har det besvärligt. Eftersom man säger att man mår pyton. Jag mår pyton! Gallsmak i munnen ingen vidare aptit, tempraturen i kroppen svänger upp och ner. Gallan som är borttagen gör ömsom ont och ömsom kliar den så jag blir galen.

Den enda som förstår mig är Tikka... men så är hon en mkt förstående hund.

Det såg ut så här???

Om ni inte upptäckt det har jag en ny omröstning. men det verkar inte som om någon har röstat. Tittar mig besviket omkring. Är det bara jag som tycker mest synd om mig i hela världen????

I måndags opererade jag bort gallan. Jag var mer än nervös och funderade att i smyg tassa undan och inte låssas om mina besvär. Men vilken härlig stämning det var på operationsavdelningen. De var profsiga och tog väl hand om mig. Efter det att jag åter vaknat talade doktorn om att operationen hade varit komplicerad och pågått i över två timmar. Gallan var rejält inflamerad och massor av galla hade runit ut i magsäcken. Vilket jag hade blivit varse på måndagskvällen. Jag spydde galla som en spygroda. Även nu kan jag känna gallsmaken i munen. Kanske det ligger lite kvar i magen opch skvallpar. Min familj håller sig på avstånd och om det är för att jag luktar illa (kan inte ducha) eller att jag är pjåskig och hela tiden begär att de skall hämta saker mata mig eller ta på mig strumpor rätta till täcket osv vet jag inte. Men det känns som de tar avstånd. Så jag har varit och hälsat på hos min nya arbetsplats och min gamla arbetsplats. Konstigt nog var alla mkt upptagna på båda ställena. Den enda jag kan lita på är min dator kompis Fotografen. Han kan man lita på. Jag får både sitta i knä och pussas med honom, via datorn. Men i alla fall sa min läkare att jag såg ovanligt frisk ut föra att vara så sjuk. Det tycker jag är ett gott tecken och jag tackar min hästmassör och alternativmedicinare geten (Jeanette) för att hon så bra förberedde min kropp för operationen samt efter den samma. Även geten är en person som inte sviker. Dit är jag välkommen även om jag luktar apa.