Nu har vi jämte som det bland annat anspelas på i texten på t-shirten. Detta har inneburit att Tikka alias Garbo har slutat tala med husse.

Passade på att visa upp gammelhunden för vetrinärerna på Fäviken. Hon är tjock men verkar i övrigt vara i bra form. Tänderna var jämt slitna och hon verkar tugga på bägge sidor. Klorna var okej.

Sen fick Disa en stund hos en massör. Underbart sa Disa som blev som ny. De stela bakbenen fick sig en omgång. Efteråt var hon mör och lite darrig. Men sen började hon hoppa in och ut i husvagnen som värsta unghunden.

Jag har aldrig ställt ut Tikka då hon har slips. Men nu blev jag lite full i fan och ville veta om hon är lika snygg som jag tycker. Dommaren tyckte som jag Tikka är en mkt fin jämte. Hon fick ett förstapris.

Nu har Tikka blivit lite märkvärdig och kallar sig Greta Garbo.

På Fäviken var tempraturen med jämna mellanrum outhärdlig. Trots detta var det ett flertal idioter som lämnade sina hundar i bilen. De hade möt en säker kokningsdöd om inte Fävikens personal samt vanligt folk hade inrått. Under de tre dagarna utgick åtskilliga utrop om att hundar satt instängda i bilar och att detta snarast skulle åtgärdas i annat fall plockades hunden ut. Vissa hundar plockades ut och fanns sen att hämta i informationen. Men innan de lämnades ut skulle en bra förklaring till för att de skulle återfå djuret. På söndagen gick man ytterligare ett steg och berättade vad ägaren hette.

Alla hundägare bör väll veta att en hund aldrig lämnas ensam i en bil på den del av året det är sommar i Sverige.

Jag har även lagt märke till att då det blivit populärt med hundbur (vilket i sig är toppen) har fler hundägare börjat ställa sin bil i solen då de är in och handlar. De har då öppnat bakluckan. Men det blir väll för f-n inte svalare av det.

Så började mässan och höll på i tre dagar. I år firar mässan femton år. Om du är det minsta intreserad av jakt hund eller häst är det denna mässa du skall besöka. i var här för andra året i rad.

Per hade sina funderingar utifrån tidigare upplevelser på semestern med Biggan om han skulle binda henne utanför Björnhundsklubbens monter och sen pysa iväg. Jag stenvägrade...hunn hade kostat flera tusenlappar...kasta pengar i sjön...nä nä.

Här kommer bilder på mina hundar i husvagnen.

Ät stål och skit stort.

Väck inte den björnhund som sover.

Så kom vi till Fäviken på torsdagseftermiddagen och traumat från gårdagen var nästan glömt. Då kommer nästa smäll. Det jä--a kylskåpet vägrar fungera. Som den matmor jag är har jag sett till att både skafferi och kylskåp står välfylda. Helgan var den varmaste i mannaminne och under dagarna var husvagnen som en bastu med en fyrtiogradig hetta. Gissa hur det var i vårt kylskåp. Rädda det som räddas kan, men inte var det mkt. Som tur var hade jag ett välfylt skafferi vi fick tugga ur. Men jäsiken vad jag saknade kaffe med mjölk. Pepparkakor ochj the är inte riktigt samma sak.

Då vi skulle åka vidare från Idre hände det som inte får hända. Punkteringen var ett faktum. Ett av däcken på husvagnen hade gjort sitt och var platt som en pankaka. Varför händer detta alltid mig? Jo jag har fått punkteringar tidigare på husvagn. Jag verkar extremt drabbad va detta fenomen. Som tur var har jag maken med på semestern och det är han som får göra sånt där skitgöra. Då uppstår nästa problem, vi har ingen domkraft med. Sen tillstöter ytterligare komplikationer. En av muttrarna som håller fast däcket går inte att få lös. Det var bara att krypa till korset och förstöra kvällen för dotterns blivande svärfar Gert. Han dottern och blivande mågen ( de är inte gifta än) kom åkandes i ilfart. Trots domkrafter och kunnit folk vägrade den jä--la muttern att släppa. Gert och kompani åker iväg flera mil och hämtar en svets och sen lyckas de få loss den jä--a muttern. På med nytt däck. Där skulle historien kunnat sluta men det finns ett mallantrauma i detta. Medan vi väntade på Gert och kompani satt vi i husvagnen på grund av knottplågan utanför. Traumat med däcket hade också satt sina spår. Då Biggan börjar bete sig skälla och gnälla lyckas jag inte uppfatta signalen. Biggan var kissnödig till gränsen för sprängd blåsa. Hon är rumsren eller nästan rumsren och ville inte pinka i vagnen. Vad göra sa Biggan och hoppade upp i sovalkoven som hon ej fått bekanta sig med. Där fjölade hon för kung och fosterland. Ett täcke fullt i hundpink. Men jag hade extra filt med så det gick bra.

Denna dag har satt djupa spår i relationen mellan mig och maken. Dessa har vi reparerat i efterkommande dagar. Om några år kanske vi till och med kan skratta åt eländet.

tassavtryck