i en terapigrupp fälde jag en gång komentaren: att vårt inre kan vara ett riktigt otäckt ställe. En patient svarade förutseende: "Ja och man vill verkligen inte gå dit in ensam."

Jon G. Allen Mentalicing in practice 2006.

Min mamma var ett barn jag fick när jag var mycket liten.

Det här är det roligaste och mest träffande Magnus skrev. Nu är han död och kommer att vara det länge. Fan vad arg jag är på dig Magnus. Man går inte bara och dör sådär.

Mammas blogg
av Maglin den 23 juli 2008 kl 11:26

Jag skrev tidigare om bloggar vi aldrig kommer att få se. Den enda jag kom på var egentligen mammas. Dels är hon som jag nämnt teknikneanderthalare, dels så skulle hon aldrig komma på vad hon skulle skriva, eller varför. En blogg kan ju användas till att uttrycka ens innersta känslor, och för att lätta sitt hjärta. Så jag tänkte hjälpa henne lite på traven genom att skriva ÅT henne.

Först dock, ett utifrånperspektiv:

Karin satt som vanligt vid köksbordet tidigt på morgonen och löste korsord. Efter att dottern, som bor på samma gård, kommit in med morgontidningen och åkt till jobbet, dukade hon fram frukost och läste nyheterna. Efter en halvtimme var hon klar och gick ut för att slå gräs med trimmern.

Vid elvatiden var batteriet tomt och hon gick in och hämtade laddaren. Hon satte sig sedan i trädgården och njöt av solen. Efter att ha suttit en stund så bestämde hon sig för att städa undan lite ris på bakgården. Vid tvåtiden kom Magnus och Britt åkandes, Äbba var också med. Karin lade ner verktygen och gick in och satte på kaffe. Nu ska det bli gott med en kopp, tänkte hon. De tre satt och pratade medan Äbba låg på gräsmattan. Efter cirka en timme åkte de igen och Karin gick iväg för att fortsätta med det hon höll på med.

Vid halv fem gick hon in för att laga mat. 45 minuter senare kom hennes dotter hem och de åt ihop som de brukade göra.

Efter maten lade Karin sig på kökssoffan för att vila. Hon hann inte ligga ner mer än en kvart innan hon hörde steg på trappan. Det var hennes äldste son och hans fru och deras hundar. Karin reste sig och hälsade. Sedan satte hon på kaffet. Besökarna hade mycket att berätta, de skulle på husvagnssemester. Hundarna lekte och kaffet verkade smaka.

Vid åttatiden begav sig besökarna återigen hemåt och Karin bestämde sig för att titta på TV en stund tills tröttheten skulle ta över.

Så kan en dag se ut för min lilla mamma, men hur skulle det kunna låta i hennes blogg? Så här kanske:

Suck, uppe med tuppen som vanligt, den som ändå fick sova nån gång. Ungen kommer snart med tidningen, som jag skulle bry mig. Går ändå in till henne å läser på nätet sen. Passar på att surfa på lite fina sidor med. Å det här jäkla korsordet är bara för svårt.. Snipp snapp, fånigt namn också.

Jaha, där kommer hon med tidningen. Jaja, kan väl kolla igenom den när jag äter. Kaffesugen är jag också. Undrar om det finns något kvar sen igår jag kan köra i micron, orkar inte sätta på kaffe nu… åhh…

Så, nu har hon åkt äntligen, nu kanske man kan få lite lugn och ro, men det kommer väl snart nån mer antar jag. Suck. Går ut å avreagerar mig i myrstacken. Det är så coolt att köra grästrimmern mitt i stacken

Men åhh, batterielände! Jaja, skit samma slänger på laddaren å sätter mig i trädgården istället. Skit också, måste plocka ihop riset så jag kan bränna det sen. Eld är kul.

Jaha, nu kommer de där också, med den där dryga hunden. Vad vill DE då? Inget som vanligt, antar jag. Dricka kaffe å snylta. Nåja, de brukar inte vara här så länge, får väl hålla god min. Den där jäkla hunden är ju bindgalen och det eländet ska vara här dagligen hela hösten… fy!

Äntligen åkte de. Ska göra klart riset sen lär jag väl laga mat. Äsch, laga å laga, tar nåt rester. De är ändå så godtrogna å tror att jag lagar mat varje dag. Om de bara visste att det mesta kommer från grannens soptunnor…

Jaha, det var maten det, nu ska jag ta mig f-n sova en stund. Kommer det nån så ska de få…

Ja men åhh… Kunde ge mig attan på det, nu kommer de där också. De har säkert med sig den där pissande valpen med. Min matta är snart förstörd. Suck. Jaja, jag får försöka jaga bort dem med min specialkaffeblandning.

Ska de åka bort nu också? Då slipper jag i alla fall de ett tag. Men jag måste väl antagligen dit å tömma brevlådan eller nåt under tiden. Nog ska jag tömma den allt, rakt ner i soptunan. Ska prova spela på senilitet, haha. Jaja, bara de tar hunden med sig så. Annars ska JAG pinka på deras matta!

Nu gick de äntligen, och mot all förmodan så pinkade inte hunden på mattan. Inte ens i sängen. Det var väl tillfällig sinnesförvirring antar jag. Skit samma, nu ska jag se på top model men. Skriver mer i morgon. Tjingeling!

Det var mitt förslag, rätt säker dock på att det var helt fel. Älskar dig, mossan =)